bondtjejen

Har pratat men mor i dag om hur hon ser på flytten av pappa, han skall nämligen bygga hus här i närheten och mamma känner sig hotad av min fars tjej. av någon underlig anledning, jag anser att hon är ett betong barn som inte klarar  att driva en gård on har inte kvaliten,så mår kan lungt andas ut. men det är  ju det att vi bor där hos far varannan vecka och då tror mor att hon skall "ta oss" som hon uttrycket det. men det stämmer inte, vi är mor och fars barn inte hennes. Det som är väll att hon har tagit ifrån henne som hon forfarande håller av, och jag kan förstå att det är jobbig. Det är inte bara jobbigt för henne heller utan alla i hennes omgivning blir på något sätt drabbade. Det är ju sorligt att det händer man en sak skall man vara säker på LIVET FÖRÄNDRS vare sig du vill det eller ej. Man kan inte styra över allt tyvärr, vi är ju bara människor. 

och det kanske man vara glad åt?? 

Men skall man kanske vara posetiv till att det ändras, jag som person länktar till att pappa flyttar närmare. så det blir lättare för mig och mina syskon, men jag har sagt att de behöver inte låsas att det är bästa vänner för de är inte.
och diskuterar man inte saker mellan sig så kan man inte någon förändring. Det är ingen ideé att gömma saker eller lägga locket på utan var öppen. det tjärnar inget till. vist barnen blir väll inte glada men det är bättre än att smyga med saker som oroar för barn känner sina föräldrar mer än de tror det gäller unga som gamla. man är motaglig försådant är förälden letsen glad eller annat så känner man det.

Men men, vad är bra?? ja du, just nu känds det som livet suger. men  det blir bättre hoppas jag någon gång. men det tar väll typ tio år till innan det är bra, har levt så skyddat när jag var yngre. Men har inte hittat reglerna för detta form av liv, Behöver en livs stagedi för detta har du någon ideé???
men men..

Ha det bra..